Lion nyfödd

Den 4 juli 2011 föddes Lion Kasper Hysén. Lillkillen var efterlängtad och storebror Lucas var ivrig att få träffa vår nye guldklimp. Idag är Lion snart 19 månader och han ger hela familjen så mycket kärlek och glädje. 

Min blogg har varit igång i ungefär två månader nu, det känns som om jag börjar förstå lite hur jag ska lägga upp saker och ting. Inläggen har handlat om allt från familjen till handbollsresor. Jag har berättat för er om Lucas olycka och det har av den anledningen blivit mycket fokus på Lucas hittills.
Därför är det idag dags att berätta lite om vår andre stjärna där hemma.

Lion föddes mitt i sommaren, på USA:s nationaldag. Han hette först Kian i två dagar, men så kom jag till träningen och berättade det och alla tittade på mig som om jag var tokig.
Jag vet inte vem som till slut vågade säga ifrån, men kommentaren blev:
- Vadå, som bilen eller?

Kian, KIA, aah, fan också, det hade vi inte tänkt på varken Maria eller jag.
Så det blev till att börja leta nya namn, namnet skulle börja på L, det var väldigt viktigt för Maria. Eftersom Liam var upptaget av kusinen och sysslingen, så fick vi leta andra alternativ.
Maria ville ha Leighton, men det får vara nån måtta på det.
Han kan ju inte ha samma namn som Evertons vänsterback. Kommer aldrig på fråga, har gått på namntorsken en gång redan. Det händer aldrig igen.

Så det blev till slut ett mellanting mellan Liam och Leon, som blev Lion. Och från den dagen har han alltid varit Lion.
Kasper, som han också heter i passet, kommer från Kaspersson och det är Marias efternamn.
Både hon och hennes pappa har kallats för det och jag ville att Lion egentligen skulle heta det. Men det gick tydligen inte.

Lucas gosar lite med lillebror


Lion blev det i alla fall och han är nu som sagt snart 19 månader.
Lucas var väldigt duktig på att sova på nätterna, men han har glömt visa lillebror hur man gör.
Vi var alltid så glada och pigga när Lucas var mindre, han sov ju från åtta till åtta. Det var väl inga problem att ha barn, han var så nöjd i sin säng och även om han sov mellan oss ibland, så var det ofta jag fick gå upp först för att åka till träningen.
Med Lion, not so much.
Han vaknar och vaknar och vaknar. Så nu är vi bara glada, inte så pigga.
Men jag ska avsluta detta med att säga, vi är jätteglada och tacksamma över att inget av våra barn haft kolik eller andra sjukdomar. Detta är inget beklagande på något sätt, bara mitt sätt att berätta för er om mina upplevelser av familjelivet.
Det finns folk som har det betydligt värre och jag ska absolut inte låtsas som om vi har haft det supertufft. Men jämförelsevis med Lucas, så är det mindre sömn och mera frustration.

Nu när Lion börjar förstå mer och mer och kan uttrycka sig mer verbalt, så kommer nästa utmaning.
Han vill ju så gärna göra allt som brorsan gör. Lucas älskar att rita och att spela, titta på Youtube-klipp och leka med leksaker, men det måste vara Angry Birds.
Lion fattar ju inte riktigt ännu vad det är Lucas håller på med. Vad det är för grejer han kastar runt i huset, vilka dom lustiga figurerna är som han ritar på tusentals papper.
Men om Lucas gör det, då ska han minsann med göra det. Och det mina vänner, det skapar konflikter.
Lucas kan bli vansinnig när Lion för femte gången river ner hans bana, eller tar hans penna.
Han vet ju att Lion inte förstår, men han ser sin chans att knuffa till brorsan lite.
För det mesta går det bra, men ibland är det fullt krig och än så länge har inte lillbrorsan så mycket att sätta emot.

Lion 11 månader

Som alla småttingar, har även Lion en favoritperson i familjen, MAMMA!!
Maria kan knappt gå någonstans utan sin lille svans. Ett tag är det rätt trevligt, men sen antar jag att det blir ganska jobbigt, men vad vet jag. Han hoppar nästan ner på golvet, från min famn om Maria dyker upp. Lucas var inte lika mammig när han var liten, men nu är det bara pappa som gäller. Det är mysigt..
Givetvis beror detta antagligen på att jag dels är borta mycket på dagarna, men även att Maria har varit hemma med minstingen i hela hans liv.
Den 8 januari började han dock på dagis, förlåt förskolan, så vi får se om det blir någon skillnad.
Lillkillen 16 månader


I leksaksväg funkar det mesta, men han älskar att städa, så dammsugaren och sopborstarna är väldigt populära. Han har en egen liten dammsugare, men jag vet inte om den är lika kul som den riktiga.
Han gillar att leka jage och titt-ut, och han gillar när man kittlar honom.
Båda pojkarna älskar att bada, så det blir hela havet stormar när det är dags för det. Hela badrummet är blött från golv till tak. Däremot avskyr båda två att duscha av någon anledning, inte ens om dom får hålla duschslangen själva. Vatten i håret är ingenting våra killar gillar..

Nu vet ni lite mer om min lilla familj, i alla fall den minsta delen av den. I framtiden kommer du säkert få lära känna alla delar av familjen, både via bilder och berättelser.
För nu avslutar vi med denna sköna bilden från när killarna somnade tillsammans i mamma och pappas säng.
Ha en härlig dag!!


Grabbarna med Angry Birds-pyjamasar
Efter vad som kändes som världens längsta resa, sitter jag nu på ett hotellrum i Chiang Mai i norra Thailand.  Lätt träning igår, följt av 10 timmars välbehövlig sömn har gjort att jag numera känner mig som en normal människa igen.

09.30 på fredagsmorgonen gick flyget från Landvetter till Stockholm. Med på flyget var Jakob Johansson, Anders Svensson och Viktor Claesson, säkert nån mer också eftersom flyget var fullt..
Efter tre timmar på Arlanda, lyfte vi sedan för en 10 timmars-resa mot Bangkok. Eftersom det är sex timmars tidsskillnad ställde jag fram klockan direkt efter starten, så istället för 13.40 blev klockan direkt 19.40.
Efter ett par timmar var det ju då dags att försöka sova.
Ni som försökt ställa om kroppen vet hur svårt det är att faktiskt försöka sova för natten, när klockan egentligen är sex på kvällen. Men för att försöka slippa den värsta jet-lagen, så gav jag det ett försök.
Klockan 03.20 vaknade jag igen efter tre timmars sömn, mer än så blev det inte.
Då var det bara att plocka fram datorn och kolla lite filmer och serier. Det hann bli några
Big Bang Theory-avsnitt innan det var dags för frukost.
Vi landade i Bangkok 05.25, då var det trötta spelare och ledare som gick rätt in i nästa väntrum för att klockan 08.00 flyga vidare mot Chiang Mai.
Efter drygt en timmes förseningar, landade vi till slut i staden vi ska lära känna den närmsta veckan.
Hotellet låg tack och lov bara 10 minuter bort och det var nog bra, för vi gick direkt och åt lunch och sen var det välbehövlig vila för alla inblandade.

Senare på dagen var dags för en lätt träning för att få röra sig lite. Som alltid är det bra stämning och mycket skratt på dessa samlingar. Vissa har varit med mycket, andra inte alls, men det verkar inte spela någon roll.
När landslagströjan åker på, är alla kompisar, oavsett klubbtillhörighet.
Efter träning, middag och lite teori var det sedan äntligen dags att få gå och lägga sig på riktigt.
Football Manager åkte fram på datorn för att få den där äkta tröttheten i kropp och ögon innan läggdags, "Sella" vet precis vad jag menar. Han har sett mig somna med datorn i famnen ett antal gånger.
Efter en försäsong med Torslanda, som numera ligger i Div 1 Södra på spelet, la jag ifrån mig datorn, plockade fram mobilen och spelade på den tills jag till slut somnade runt 22.00.
08.10 var det väckning och morgonpromenad med Pär Hansson och Anders. Egentligen var det väckning 08.00, men den här kroppen var inte ens nära att reagera på väckarklockan, så när Anders istället fick messa att dom skulle gå nu, blev det fart på benen. En halvtimmes promenad och sedan frukost, gjorde susen och nu är jag inte längre i det zombie-liknande tillstånd som mestadels infann sig igår.

Om gårdagen var jobbig, så fanns det ljuspunkter.
Lucas, min son, fyllde igår 5 år. Shit, fem år gammal redan! Var har tiden tagit vägen?
Det känns som om det var igår jag körde Mölndalsvägen fram mot sjukhuset, för att senare på natten, exakt 03.44 den 19 januari 2008, hålla min son i famnen för allra första gången.
Den långa, men väldigt långsamma resan hem från sjukhuset till ett nytt liv där två hade blivit tre.
Alla galna upptåg den lille grabben redan bjudit oss på, han har varit nyfiken från dag ett och det har inte blivit mindre att göra, allt eftersom han har blivit äldre.
Han har kört ner sin gåstol för trappan, han har ramlat och fått ett jack i hakan och den senaste incidenten var ju på något sätt kulmen för allt som hänt. Men han klarar sig, det är en tuff kille vi har.
Men man känner sig lika hjälplös varje gång något händer med ens barn.

Det var jobbigt att inte kunna vara hemma på Lucas födelsedag, men jag får ta igen det när jag kommer hem sen. Han lät helt överlycklig i telefon över sina Angry Birds-presenter. Den lille mannen älskar sina Angry Birds. Det är spel, täcken, leksaker och när det ska ritas och målas är det bara en sak som gäller.

Hur som, jag älskar mina barn och nästa gång är det lille Lion som fyller två år. Fast först ska mamma och pappa fylla 31. Fastän vi ser ut som 25 fortfarande. haha

Ha det nu så bra allihop. Vi ses och hörs snart igen.

Hej igen.

Efter en vecka på läger utanför Barcelona, kommer jag nu vara hemma ett par dagar innan det bär av igen. På fredag drar jag till Thailand med landslaget på den årliga januariresan.
Lite mer än en vecka i Thailand följs sedan upp med drygt en vecka i Benidorm med IFK Göteborg och turneringen Copa del Sol.
Hur kul och härligt det än må vara att åka från vädret i Sverige, så blir det tufft för familjen när jag är borta. Med två barn som går på förskolan och en arbetssökande sambo, finns det en del att göra.
Det är en av uppoffringarna man gör som fotbollsspelare, som kanske allmänheten inte alltid tänker på.

Nu är det inte så att jag klagar över att vara fotbollsspelare, verkligen inte, men att konstant vara borta på Lucas födelsedag är inte så roligt. Och att lämna hemmet i drygt en månad varje januari är skönt och härligt rent temperatur- och träningsmässigt.
Men just i år fyller Lucas 5 år när jag är borta och han är stor nog att tycka det är jättejobbigt att pappa är borta så länge. Jag tycker det är hemskt att höra honom fråga när jag ska åka nästa gång. Jag försöker förklara att jag alltid kommer tillbaka snabbt, men det är inte alltid lätt.
Detta är givetvis inget som bara drabbar fotbollsspelare, men det gör det inte mindre tufft när det väl är dags. Och detta är inget försök till medlidande, utan bara ett sätt att förklara hur mina och många andras försäsonger ser ut.

På tal om försäsonger, så har ju det här årets försäsong precis börjat. Det är löpning och styrketräning, blandat med en massa fotbollsträningar.
Fotbollsträningarna flyter oftast på bra, eftersom alla älskar att spela fotboll, det brukar vara värre med löpning och styrketräningen. Själv har jag aldrig haft problem med styrketräning, jag tycker det är ett nödvändigt ont, men jag har under en längre tid, varit bland de starkaste i laget och därför tycker jag det är okay.
Då är det långt mycket värre med löpningen, usch, även om jag blivit bättre, så tycker jag det är så tråkigt. Jag är ofta bland de sämsta på testerna och därför avskyr jag dagarna när vi ska springa.
Jag vet att jag är en av de spelare som behöver det mest, men det hjälper knappt.
Men jag får gnugga på, jag vet att det är bra för mig och jag vet att jag har nytta av det. Men när karriären är slut, har jag väldigt svårt att se mig själv springa runt i skogen. Då får det bli gym och tennis och liknande.

Jag har en dröm att jag ska börja spela handboll igen, när fotbollen är slut, men vi får se hur det blir med det. Kanske inte ens orkar snöra på mig skor vid det laget.

Nästa inlägg kommer lite tätare inpå detta, har för ambition att skriva två inlägg i veckan från idag. Jag får se om jag lyckas hålla den takten.

Må väl nu vänner så hörs vi snart igen..
Tjena igen..

Första inlägget 2013 och det känns bra att kunna berätta att Liverpool har två raka 3-0 segrar i bagaget.
Vi i IFK Göteborg har kört igång försäsongsträningen igen, vilket känns i hela kroppen. Jag märker för varje år som går, att jag tyvärr inte är någon talang längre.
Idag var jag på träningen tidigt för att ta en promenad på löpbandet innan frukost. Dels för att få igång kroppen, men även för att bränna bort lite julskinka och julöl.
Det blev 3 km som tog ungefär en halvtimme, jag glömde mobilen i omklädningsrummet, så det var inte jättekul att gå där utan musik och utan sällskap. Imorgon glömmer jag inte den, det kan jag lova.


Träningen bestod av uppvärmning och spel, mycket spel, vilket jag gillar skarpt. Man kan visserligen få ut mycket ur olika övningar också, men det är på spelet, som både hjärnan, hjärtat och kroppen får träna bäst enligt mig.
Du kan stå och skjuta efter träningarna för att öva upp tillslaget och pricksäkerheten, men det går inte att jämföra med ett spelmoment, där du snabbt måste ha en bra förstatouch och sen måste få till ett bra avslut med en försvarare nära dig.
Idag vann vårt lag speldelen efter straffläggning, det behövde jag. Det var längesen jag vann ett spel på träning, hahaha. Jag satte självklart min straff..

Efter fotbollsdelen gick vi upp i gymmet och körde ett styrketräningspass. Det var olika övningar och det var extra jobbigt idag, med tanke på att vi tränat fotboll innan. Jag brukar gilla "styrkan", men idag var det tufft.

Efter en snabb dusch, bar det av in i matsalen för hämta mat. Maten fick jag ta med mig för jag var lite sen till en intervju som var inbokad med Daniel Natanaelsson från FC Fiskebäck.
Han har en blogg som täcker upp det mesta av Göteborgsfotbollen i divisionerna 4-6. En väldigt bra blogg för er som är intresserade av hur det går för era lokala föreningar. Jag kommer i fortsättningen att länka till den på min sida. Ni hittar den under "Läsbart" bredvid "031-bloggen" från Fotbollskanalen.se och min syster Charlottes blogg om hennes liv.

Intervjun med Daniel var väldigt trevlig, som sig bör när Liverpool-fans tjötar lite.
Den handlade om Blåvitt, landslag och även en del om den lokala fotbollen här i Göteborg, som jag har både bra och dålig koll på, visade det sig.
Under tiden vi pratade kom det fram att vi hade stött på varandra på fotbollsplanen under pojklagstiden.
Vi i Lundby IF, hade tydligen slagit Daniels Azalea med 8-0, han hade varit högerback och jag vänsterytter. Det var han som tog upp det, I´m just saying!
Men nu lirar han defensiv speluppläggare i FC Fiskebäck och han försökte värva över mig som Bosman, när mitt kontrakt med IFK Göteborg går ut. Vi får väl se hur det blir med det.

Vi hade även en lite smårolig diskussion om hur många mål jag själv trodde jag skulle göra i division 5.
Det var skitsvårt att uppskatta tycker jag, ett bra år kanske närmare 40 trodde jag, ett dålig år kanske 6, eller nåt!!
Men skämt åsido, jag har jättesvårt att svara på sådana frågor, för jag har väldigt dålig koll på hur många mål en skytteligavinnare gör i division 5. Vad tror ni som spelar själva, hur många mål hade jag gjort ett bra år??

Det blev till slut en väldigt givande intervju, med mycket snack och han lovade sen att länka till min blogg i intervjun. Det kanske kan locka några fler läsare. Samtidigt kanske jag kan skicka över några till honom, för hans blogg är väldigt bra.


Senare på dagen åkte jag och familjen och hälsade på min farmor och farfar. Det blir som alltid fullt kaos när man hamnar i en lägenhet som inte är barnanpassad. Alla prydnadssaker står i 2-årshöjd och det mesta är dessutom väldigt fint och ömtåligt.
Farfar försöker få till lite fotbollssnack, men det är nästan lönlöst när man har barnen med sig. Även om Maria är den som får springa mest.
Kusin Martin och hans flickvän Frida var på besök samtidigt. Vi träffas typ en gång vartannat år och nu helt plötsligt två gånger på en vecka. Men det är alltid lika kul, vi borde träffas oftare. Det gäller många av mina släktingar visserligen.

Väl hemma igen var det kvällsmat och läggning som gällde
Eftersom vi har renoverat en del under hösten, så har vi tre nya sovrum. Så nu sover grabbarna i egna rum. Lion tycker om det, han har aldrig sovit såhär bra.
Lucas är lite mer skeptisk, men han löser det bra. Han är lika stolt varje morgon att han minsann sov i sin egen säng. Vi kan bortse från att han kommer in till oss på natten.

Efter barnen hade lagt sig, skulle jag koppla in nya digitalboxen som vi köpt. OH MY GOD!!
Varför funkar aldrig teknikprylar direkt?
Jo, för att jag aldrig läser instruktionerna riktigt från början..
Jag tror att jag kan själv, men efter en timmes velande fram och tillbaka, började jag om från början.
Telia.se och sen steg för steg, sladd för sladd.
Och se på fan, det funkade direkt. Jag blir så trött på mig själv.

Nu ska jag lägga mig och läsa min nya bok som jag fick i julklapp, nånting med Keppler, kommer inte ihåg nu, den ligger i sovrummet och jag orkar inte hämta den. Jag läser färdigt och ger er en recension om den är värd att läsa, men den har börjat bra.

Ha nu en kanonhelg mina vänner..